Chapter 3- Sorry for being curious

"Hänger du med mig och Ryan till mig ikväll?", frågade han.
"Visst!", log jag. Jag hade nästan svårt att inte skrika ut att jag älskade de så jävla mycket för att de välkomnade mig på världens finaste sätt.
Men tyckte de om mig på riktigt? Sarah, en helt vanlig tjej, en i mängden. Jag undrade vad som skulle hända ikväll. Tänk om de drev med mig?
"Är det något?", frågade Chaz. "Du ser orolig ut."
"Ingenting. Ingenting alls."

Tre personer på en tvåsits-soffa gick sådär. Vi alla vände och vred oss under filmen, och Ryan svor massor medan Chaz skrattade åt oss. Det slutade med att popcornen, som för övrigt låg i Ryans knä och inte mitt, föll ner på den vita heltäckningsmattan.

"Är ni helt galna eller?! Mamma kommer göra mos av oss allihop!", skrek Chaz och pausade filmen. Jag fnissade lite åt uttrycket han använde, "mos", och att han faktiskt såg helt seriös ut.
"Bro, snälla, misstänk inte ens mig. Ryan hade den i knät!"

"Det hade jag inte. Och det var du som satt i mitt knä och puttade till den med armbågen!", svarade Ryan klipskt.

Det slutade med att vi alla fick samarbeta med att städa upp popcornen- men Chaz fick göra det mesta.

"Jag vet inte vart dammsugaren är! Hur sätter man in den i eluttaget?", frågade jag och lekte dum. Efter tiotals frågor tröttnade Chaz och gjorde allt själv. Jag kom lindrigt undan med att tvätta skålen och ställa den tillrätta.
När alla tre slängde sig i soffan utmattade orkade ingen se klart filmen.

"Vi beställer hem pizza!", vrålade Ryan.

"Ehm.., om en enda smula av er pizza hamnar på golvet ska ni få tvätta rent den med en tandborste", sade Chaz och log överlägset.
"Men..", började Ryan men blev avbruten.

"Mitt hem, mina regler.", svarade Chaz och log över att ha fått tyst på Ryan.
"SÅ, ska vi beställa pizza?", frågade jag. Jag kände hur magen kurrade.

"Vi gör det", sade Chaz och plockade fram mobilen.

Efter ett tag satt vi alla i köket och väntade vrålhungriga på pizzan.

"Jag är rädd att jag kanske äter upp pizzabudet..", sade Ryan. Jag och Chaz såg på honom med skräck i blicken innan alla brast ut i skratt. Vi blev avbrutna när dörrklockan ringde ljudligt.

Chaz sprang till dörren som han sedan öppnade med ett ryck.

"Är pizz..", började han men stannade till mitt i meningen. Ryan och jag satt intill hallväggen i köket.
Vi hörde honom prata med någon annan, troligtvis en kille, att döma på den mörka rösten.

"Hey.. kom över senare", sade han och stängde dörren.

"Vem var det?", frågade jag.

"Ingen."

Chaz såg spänd ut. Han var nervös. Jag bestämde mig för att sitta tyst kvar på min plats och vänta på pizzan, men resten av dagen undrade jag. Vem, eller vad, var det som gjorde Chaz så förskräckt?

---

KORT kapitel hade vi här! Men helt seriöst nu, jag kan inte blogga när det är två personer som läser bloggen varannan dag. Någon som kan sprida den? Ge råd? Annars får faktiskt novellen eventuellt sluta här. Tack, -S

Gud va bra din novell är! Lägg upp mer :)

bra novell! :)

Jag gillar din novell, du är duktig på att skriva vill också utvecklas och bli duktig, därför jag håller mig anonym, vill inte att folk ska veta vem jag är, för ingen skulle någonsin ana att jag skriver en novell.

Skulle uppskattas om du kolla in den, och kommentera vad du tycker :)