Chapter 1- A new beginning
Stora klungor med ungdomar gick förbi mig och in i skolbyggnaden. Ett armbågsslag i sidan fick mig att haja till.
Med snabba steg och väskan på ena axeln gick jag mot rektorns kontor. Klockan var kvart i åtta, jag hade god tid på mig.
Skåpen var radade längs väggarna, och precis som vanligt, fick jag en massa irriterade, välkomnande och skrämmande blickar.
Rektorn stod redan utanför sitt kontor och väntade.
"Sarah, välkommen! Ron", sade han och räckte fram handen. Genast kom jag tänka på Ron i Harry Potter. Jag såg lite på honom och jämförde dem två, de hade faktiskt ett par likheter. Jag log för mig själv medan jag räckte fram handen.
"Hej, tack så mycket, Sarah", mumlade jag och log ett snett leende.
"Ditt skåp är nummer 256 och klassrummet ligger hitåt", sade han och ledde mig genom en korridor, och sedan ännu en.
"Hoppas du trivs Sarah!", sade Ron och började gå.
"Tack!", ropade jag och öppnade dörren till klassrummet.
"Ditt skåp är nummer 256 och klassrummet ligger hitåt", sade han och ledde mig genom en korridor, och sedan ännu en.
"Hoppas du trivs Sarah!", sade Ron och började gå.
"Tack!", ropade jag och öppnade dörren till klassrummet.
En hel klass satt med ögonen riktade mot mig. Min blick vandrade längs raderna när jag såg en enda tom bänk bredvid en brunhårig, söt kille.
"Godmorgon och välkommen till Stratford central school Sarah!", sade, eller nästan ropade lärarinnan.
"Godmorgon och välkommen till Stratford central school Sarah!", sade, eller nästan ropade lärarinnan.
Hon kom fram till mig och räckte fram sin hand.
"Christina", sade hon.
"Sarah.", svarade jag och log.
Hon tog ett par steg bakåt och pekade på bänken bredvid den brunhåriga killen.
"Du kan sätta dig där borta, bredvid Chaz", sade Christina och log. Jag klistrade på ett leende och gick med snabba steg till min plats.
"För att starta terminen på ett så bra sätt som möjligt kände jag att vi kan inleda med ett grupparbete. Ni ska bli indelade i grupper om tre. Lyssna noga nu när jag läser upp grupperna!", hade hon och log ett mystiskt leende. Hon gav mig en snabb blick, troligtvis för att se hur min reaktion var angånde grupparbetet. Jag log smått, men kände mig ganska nervös.
"Stellie, Ron och Abbey", började hon.
"Chaz, Ryan",.. "och Sarah", sade hon och blinkade åt mig. Jag log. Så fort jag vände mig om satt ännu en kille bredvid Chaz. Han hade kort, brunt hår och blåa ögon.
"Hey.. Ryan", sa han och log mot mig.
"Sarah, fast jag antar att du har förstått det nu", svarade jag och log.
"Så.." började Chaz för att bryta tystnaden. "Ska vi börja med arbetet?"
"Chazzy, vi har inte ens fått uppgiften än!", sa Ryan och knuffade honom i sidan. Hans kinder blossade upp, han var verkligen söt.
"Hur kom det sig att du flyttade hit?", frågade Chaz så fort vi kom ut ur klassrummet.
"Well.. vi bodde i Toronto innan, men mammas jobb blev förflyttat.. hit. Alltså, jag är van vid att flytta runt, mammas jobb brukar förflyttas med jämna mellanrum."
Ryan log ett snett leende. "Hoppas du bor kvar här ett tag iallafall", sade han och blinkade charmigt med ena ögat.
"Så blir det nog", svarade jag och log. "Så, berätta lite om er!"
"Öh.. vi är typ Piff och Puff.", sade Chaz och stötte till Ryan med armbågen.
"Seriöst killar.", sade jag och stod med armarna i kors.
"Jag är Ryan Butler, och tönten där borta är Chaz.", sade Ryan och pekade på Chaz.
"Hey!", skrek Chaz och rufsade till honom i håret.
"Så.. så här är vi.", sade Ryan och skrattade. "Nog om oss! Vem är du då?", frågade han och såg på mig med en mystisk blick.
"Well..", började jag. "Jag är Sarah Megan Anderson, ingen speciell faktiskt. Jag har en syster och en mamma, pappa drog när jag var två. Jag har aldrig lyckats förlåta honom, men sånt är livet. Alla tar inte ansvar för sitt helt enkelt..", sa jag och ryckte på axlarna. Kort därefter, när jag märkte hur deras leende tonades bort, klistrade jag fast ett leende på läpparna. Jag är verkligen dålig på att säga rätt sak vid rätt tidpunkt.
"Öh.. vi är typ Piff och Puff.", sade Chaz och stötte till Ryan med armbågen.
"Seriöst killar.", sade jag och stod med armarna i kors.
"Jag är Ryan Butler, och tönten där borta är Chaz.", sade Ryan och pekade på Chaz.
"Hey!", skrek Chaz och rufsade till honom i håret.
"Så.. så här är vi.", sade Ryan och skrattade. "Nog om oss! Vem är du då?", frågade han och såg på mig med en mystisk blick.
"Well..", började jag. "Jag är Sarah Megan Anderson, ingen speciell faktiskt. Jag har en syster och en mamma, pappa drog när jag var två. Jag har aldrig lyckats förlåta honom, men sånt är livet. Alla tar inte ansvar för sitt helt enkelt..", sa jag och ryckte på axlarna. Kort därefter, när jag märkte hur deras leende tonades bort, klistrade jag fast ett leende på läpparna. Jag är verkligen dålig på att säga rätt sak vid rätt tidpunkt.
"Så! Ska vi pallra oss till skåpen och hämta engelskaböckerna?", frågade jag och försökte se töntig ut.
"Visst", svarade Chaz. Ryan gick med hasande fotsteg strax bakom oss.
Framme vid skåpen stod en kille, rödhårig med gröna ögon. Jag är inte så ytlig av mig, men helt ärligt, han var riktigt ful. Han höll upp dörren till mitt skåp, nummer 256.
"Miss Sarah.. låt mig hjälpa er.", sade han och log. Tänderna trängde fram och stack ut ur de tunna läpparna.
"Eh.. du.., det är okej.", sade jag och försökte se snäll ut.
Chaz såg på mig med en orolig blick, men sedan såg jag hur han försökte låta bli att brista ut i skratt.
"Miss Sarah, verkar som att skolans tönt har en liten crush på dig..", viskade han och sprang därifrån och lämnade mig mitt i röran. Från toaletten kunde jag höra grabbarnas tjut och skratt.
SÅ! Känner att detta räcker som första kapitel! Se till att sprida bloggen ordentligt nu guys.
- S
Kommentarer
Trackback
